Jag räknar ju inga kalorier just nu, dels för att jag vill inte eftersom att det får mig att bli rädd för att äta, jag tänker konstant på mat (och framför allt på godis och gotta) och jag mår dåligt av det. Så jag tänkte att jag testar att inte räkna ett tag, och ser jag att jag börjar gå upp igen så kanske jag behövet ha lite extra koll. Jag äter mycket mindre gluten, nästan ingenting, och har även bytt ut de mesta av mjölkprodukterna till mjölkfria alternativ, tex havreghurt, kokos/mandelmjölk, kokosolja. Jag försöker dessutom utesluta så mycket socker i så lång utsträckning som vanligt, men samtidigt så unnar jag mig nåt på helgen. Förra helgen åt vi tex på max+godis, ihelgen har jag druckit typ 4 glas vin+ätit godis. Men imorse när jag klev upp kände jag mig inte lika svälld i magen som jag brukar, så tänkte jag att jo - jag ställer mig på vågen ändå även fast jag oxå vill göra det mera sällan för att inte bara fokusera på vikten utan att fokusera på att jag ska må bra och bli stark i kroppen. Blir glatt överraskad när jag ser att den visar minus. Det är inte huvudsaken, men det är klart jag har en ca målvikt - och jag är nu så nära! Inte ens två kilo kvar!

Det fick mig att inse att även om jag inte räknar kalorier så kan jag gå ner i vikt, och jag äter verkligen inte bara sallad eller svälter mig själv. Men jag har nog aldrig ätit så mycket och gott som nu! Det får mig verkligen taggad att fortsätta som nu, varför byta ut ett vinnande koncept?!



Det är när jag sätter bilder bredvid varandra jag faktiskt ser vilken skillnad det är. Även fast jag har dagar när jag känner mig tjock och ful, senast igår lixom, så känner jag mig stark och jävligt stolt över vad jag åstakommit när jag ser denna bild. Och den får mig att inse vem jag gör detta för, den viktigaste personen i mitt liv - mig själv.